Kategoriarkiv: Aktuellt

Backklöver

Årets växter backklöver och brunklöver

Årets växter 2024 är backklöver, Trifolium montanum, och brunklöver, T. spadiceum.

Backklöver är betydligt vanligare än brunklöver i Småland. Sedan år 2000 har endast fyra fynd av brunklöver rapporterats in på Artportalen medan backklöver har betydligt fler.

Backklöver

Backklöver har gulvita blommor. Dess tretaliga blad har avlånga, spetsiga småblad med vasst, finsågade kanter.

I Smålands Flora kan man läsa följande om backklöver:

”Backklöver växer på torr, väldränerad, basrik jord. Arten är ganska starkt bunden till örtrika torrängar i sydläge på grusåsar, grusbackar och moränslänter. Den har där ofta sällskap med solvända Helianthemum nummularium, backsmörblomma Ranunculus polyanthemos, ängshavre Helictotrichon pratense och flentimotej Phleum phleoides. Backklöver är en god indikator på tidigare slåttermark. Den är konkurrenskänslig och minskar på grund av igenväxning.”

Fyndkarta Artportalen, fynd av backklöver i Småland år 2000-2024


Brunklöver

Brunklöver har små, gula blommor som bildar tätt sittande huvuden. Bladen är tretaliga och har småblad som är ovala till äggrunda. Brunklöver trivs på torra gräsmarker, vägrenar, och andra soliga platser.

I Smålands Flora står det bland annat:

Brunklöver finns i Sverige huvudsakligen i norra Svealand och södra Norrland. Den anses ha kommit till landet österifrån på 1600- och 1700-talen. I Småland har arten av allt att döma kommit in ännu senare, under 1800-talets senare och 1900-talets första del. Troligen har den spritts med vallfrö

Fyndkarta Artportalen, fynd av brunklöver i Småland år 2000-2024

Årsmöte på historisk mark 2023

Inte långt från Fredsstenen i Brömsebro ligger det pittoreska Brömsehus där vi höll årets årsmöte. Platsen ligger i Torsås kommun, Söderåkra socken, inte många meter från gränsen till Blekinge län.

Inför årsmötet hade två styrelseledamöter avböjt omval; Per Darell och Eric Lundén. Glädjande nog kunde tre nya ledamöter väljas in i styrelsen: Pontus Axén, Kalmar, Roger Karlsson, Stenberga och Martin Sjödahl, Alvesta. Tomas Burén omvaldes som ordförande.

Årsmötesförhandlingarna klarades av på relativt kort tid och efter gott fika kunde vi alla ivrigt ge oss ut på en förmiddagsexkursion under ledning av Tomas Burén och Åke Widgren.

Första stoppet var ett gammalt grustag vid Yttra Appleryd. Här fick vi se åtta björnbärsarter; sötbjörnbär, skogsbjörnbär, raspbjörnbär, spetsbjörnbär, hasselbjörnbär, hårbjörnbär, blekingebjörnbär och polabiskt björnbär. De två sistnämnda har mycket begränsad utbredning i Småland så de lockade förstås till mer noggrann granskning av oss. Grustaget bjöd på en del andra spännande arter också och vi såg bland annat hjärtstilla, vittåtel och spenslig ullört.

Självklart ville vi alla se Fredsstenen på fredsholmen i Brömsebäcken, så där stannade vi till och kände historiens vingslag och tittade dessutom på kösa som växte i en åkerkant.

Den trevliga lunchen bestod av antingen kroppkakor eller stekt spätta och därpå följande efterrätt.

Efter lunch tog guiderna Åke och Tomas med oss till Järnsida badplats där vi gjorde ett kort stopp för att titta på den i Småland ovanliga sodaörten. Sedan gick färden vidare till riktigt fina strandängar norr om Skäppevik som är Smålands enda kända lokal för bäckmärke. Vi såg massvis med strandnål, och Åke Widgren och Ulla-Britt Andersson lyckades fiska upp enstaka rödsäv och dvärgsäv till allas vår glädje.

Under promenaden till strandängarna såg vi luddbjörnbär på flera ställen. Luddbjörnbär är vanligt inom ett litet område i Smålands sydostligaste hörn.

Det blev som vanligt en mycket trevlig dag som ramades in av fint sensommarväder, trevliga botanister och mycket kunskap som generöst förmedlades. Tack Åke och Tomas som ordnat programmet för dagen!

Källfräne, ny för Småland

Den 13 september fick jag ett meddelande från min vän Tomas Lundqvist tillsammans med en bild på en växt som han hade påträffat i utloppet ur Norra Bergundasjön. Han misstänkte att det rörde sig om källfräne Nasturtium officinale. Med hjälp av bilden kunde jag konstatera att det med största sannolikhet rörde sig om denna växt och dagen efter kunde jag vid besök på växtlokalen bekräfta att det verkligen var källfräne. Det rörde sig om ett mycket välutvecklat bestånd på åtminstone 2 kvadratmeter intill den södra stranden av Bergunda kanal endast ett 20-tal meter från utloppet ur Norra Bergundasjön. Förutom den täta bladmassan fanns där flera stänglar med utslagna blommor och utvecklade frukter. I omgivningen växte bl.a. bredkaveldun och veketåg. Norra Bergundasjön tar emot avloppsvattnet från Växjö och trots att det renas i ett avloppsverk är vattnet i sjön mycket näringsrikt.

Vid sökning i Artportalen ser jag att det inte finns någon observation inlagd från Småland. Däremot finns det livskraftiga bestånd i Uppsala-trakten, i Västsverige och på flera platser i Skåne.

Då jag konsulterar Smålands flora finner jag att det endast finns en säker förekomst angiven för vårt landskap och en mycket gammal sådan vilket styrks av ett belägg i Botaniska museet i Lund. Växten är insamlad 1874 i Hofva källa nära Köksmåla, Misterhults socken, Oskarshamns kommun. Växtplatsen är numera förstörd (Rühling 1997).

Källfräne växer i källor och småbäckar. Det är en sydlig art, som i Sverige nog bara är ursprunglig i Skåne och södra Halland (Smålands flora, 2007).

Källfräne är också en växt som odlas och saluförs under namnet vattenkrasse. Den har en frisk smak av krasse och är i stora delar av världen populär att använda i diverse maträtter som sallader, såser och soppor.

/Uno Pettersson

Smålands floras årsmöte 2019

Smålands floras årsmöte 2019 hölls i Mossebo utanför Vimmerby lördagen den 3 augusti.  Som ny styrelsemedlem invaldes Eric Lundén.

Årsmötesförhandlingarna följdes under eftermiddagen av en exkursion inom västra delen av Vimmerby kommun. Sören Mjösberg guidade oss till Solbacka (bilden ovan), Kvilleken, Norra Kvills nationalpark och slutligen till Örsåsa.

Vid Solbacka följde vi den gamla järnvägsbanken på banan Vimmerby–Ydrefors. Längs den växte bland annat backskafting, brudborste, knagglestarr, skogsklocka, tibast och tätört. På en lövträdsstubbe bredde fruktkroppar av gyttrad taggsvamp Hericium cirrhatum ut sig.

Den stora eken vid Norra Kvill i Rumskulla har numera bara en enda grönskade gren kvar, som här ses sticka ut till vänster.


Här kan du läsa årsmötesprotokollet.

Vårkällört

Ny nordgräns för vårkällört

Vårkällört Montia minor är en sydlig art som, bortsett från en tveksam uppgift från Östergötland, har sin svenska nordgräns i Söderåkra socken i sydostligaste Småland, där den finns på flera lokaler runt Grisbäck och på en lokal vid Järnsida. Eftersom familjens sommarstuga ligger i närheten har jag spanat en hel del efter nya lokaler genom åren, men inte lyckats hitta arten längre norrut. Den 26 maj i år gick jag en sväng på Björkenäs stugområde och fick plötsligt syn på vårkällört i en klippt gräsyta intill en tomt. Jag räknade till 34 plantor och gick vidare mot stranden där midsommarfesten brukar hållas. Även här visade det sig finnas vårkällört, totalt ca 300 plantor. Här vet jag bestämt att jag har letat tidigare utan framgång.

Sporrad av dessa fynd gick jag den 30 maj längs Kalmarsundsleden ytterligare lite längre norrut. 600 m öster om Kärrabo dök vårkällörten upp igen, på ett ställe där jag tidigare bland annat har hittat strandnål Bupleurum tenuissimum. Vårkällörten växte i övergången mellan strandängen och en torr betesmark, mest på en körväg. Jag räknade till 111 plantor. Detta är därmed den nordligaste kända lokalen. Koordinater i RT90 är x: 6249429 y:1516777. Samtliga fynd har rapporterats till Artportalen.

Det bör tilläggas att jag inte hade tid att leta längre norrut och tyvärr är det nog för sent att leta mer i år då vårkällörten vissnar bort tidigt.

/Tomas Burén

Mexikansk chiasalvia

Mexikansk chiasalvia Salvia hispanica

Mexikansk chiasalvia har i år, 2017, hittats på två ställen i Småland. Ena fyndet gjordes på kommunens tipp i Vimmerby och det andra på en industritomt i Västervik. På båda ställena förekom icke-blommande plantor och underlaget tydde på inslag av rötslam i jorden, tomat och kapkrusbär fanns i närheten av salvian. Frön av arten säljs i matvarubutikernas hälsokosthyllor och äts troligen mest inblandad i müsli.

Chiasalvian är relativt ny som förvildad i ruderatmiljö. Det var 2014 som den enligt Artportalen först upptäcktes i Bohuslän. Därefter har den hittats i Uppland, Västergötland, Östergötland, Halland, Sörmland, Blekinge, Skåne och Närke och i år således också i Småland.

Hylsnejlika

Hylsnejlika Petrorhagia prolifera

Hylsnejlika växer i ett rikt bestånd nära Mörtfors i Oskarshamns kommun. Den enda tidigare, genom beläggexemplar säkerställda förekomsten i Småland fanns också inom Oskarshamns kommun, nämligen intill Fårhagsbergets naturreservat väster om Döderhult. Här sågs arten 1997 och 1998 intill en nyuppförd dammlucka och det är rimligt att tro att arten kom in i samband med betongarbeten där.

Förekomsten vid Mörtfors upptäcktes 2015 av Kristina Nilsson i samband med ett floraväktarbesök för att kontrollera skogsklocka Campanula cervicaria. Växtplatsen för hylsnejlika har passerats av botanister många gånger tidigare utan att den upptäckts. Växten är dock ganska svår att få syn på, och vi känner från Öland att den vissa år uppträder mycket rikligt för att sedan lysa med sin frånvaro under flera år. I år kunde antalet exemplar uppskattas till ca 250. Hur hylsnejlikan kommit dit och hur länge den funnits där vet vi ej.

Vid Biologiska sällskapets i Oskarshamn exkursion till Strömsrum 2017-08-10 besökte vi även Kronobäcks kyrkoruin vid Mönsterås. Här fanns ett 20-tal exemplar av hylsnejlika på ett murkrön och på marken nedanför. Muren täcks av mattor av vit fetknopp och man kan förmoda att fetknoppen hämtats från Öland och att hylsnejlikan följt med därifrån.

/Åke Rühling

Årsmöte 2016

Smålands floras årsmöte 2016 hölls i Loftahammar lördagen den 9 juli.  Som ny styrelsemedlem invaldes Uno Pettersson.

Årsmötesförhandlingarna följdes under eftermiddagen av en exkursion till Städsholmen, där vi bekantade oss med skärgårdsfloran. Utöver de vanliga arterna i klippskärgården fann vi ett mindre bestånd med ängsskära vid öns västra strand. På klippängarna växte ängsnattviol i stora grupper.

Fullbosjön-1

Söndagen ägnade vi huvudsakligen åt att besöka floraväktarlokaler kring Loftahammar och Ukna. Vi försökte återfinna bland annat hjärtstilla och vit kattost där de tidigare växt i gårdsmiljöer, men med negativt resultat. I gengäld fann vi nya växtplatser för nu rödlistade arter som lungrot och slåtterfibbla.

I Ukna sökte vi främst efter revsvalting och fann den i stor mängd på den första plats vi besökte, vid Fullbosjöns norra strand (bilden). Här växte minst 3000 exemplar i en smal zon med gles vegetation.

Sjön Vindommen ligger strax intill och här har revsvalting rapporterats från flera platser. Vi sökte efter den vid sjöns södra vik vid Möcklicka och fann där ett 25-tal exemplar.

Här kan du läsa protokollet från årsmötet.

Läkemalva Althaea officinalis

Vid Biologiska sällskapets i Oskarshamn exkursion till Källarholmen norr om Mönsterås den 6 september 2015 hittade vi läkemalva Althaea officinalis i en vasskant.

Arten är tidigare funnen på några ställen i Småland, i samtliga fall i anslutning till tippar eller som tydligt kvarstående eller spridd från odling. Det första verifierade fyndet i landskapet är från Alvesta 1994. Från ruderatmiljöer finns den senare rapporterad från Hultsfreds, Kalmar, Jönköpings och Oskarshamns kommuner.

Läkemalva förekommer i en stor del av Europa och når upp till Danmark. Inom detta område är den på sina spontana lokaler bunden till våt, näringsrik och gärna salthaltig mark, som vasstränder och diken. Det intressanta med förekomsten från stranden innanför Källarholmen är att där växte läkemalvan just på sådan mark.

/Åka Rühling

Exkursion i Fanketorp

Exkursion till Fanketorpsängen

Biologiska sällskapet i Oskarshamn ordnade en samexkursion till Fanketorp, som ligger i Ryssby socken, i nordligaste delen av Kalmar kommun.

Nordväst om byn flyter Norrebäcken fram och kring den utbreder sig den artrika Fanketorpsängen, ägd av Hushållningssällskapet.

Vi vandrade på ömse sidor av bäcken längs en sträcka av cirka 500 meter och kunde notera en stor mängd ovanligare arter, bland vilka många är rödlistade.

Orkidéerna brudsporre, Jungfru Marie nycklar, tvåblad och ängsnattviol blommade vackert. På ängarna fanns t ex jungfrulin, ljus solvända, korskovall, slåtterfibbla, sommarfibbla och svinrot.

En parant art är brudborste, som växer i flera kraftiga bestånd i fuktigare partier utmed Norrebäcken.

I kanten av fattigkärren längs bäckens nedre lopp växer bland annat loppstarr, granspira och sileshår. I närheten påträffades också knagglestarr, en art som inte tidigare noterats härifrån.

/Åke Rühling