Den 13 september fick jag ett meddelande från min vän Tomas Lundqvist tillsammans med en bild på en växt som han hade påträffat i utloppet ur Norra Bergundasjön. Han misstänkte att det rörde sig om källfräne Nasturtium officinale. Med hjälp av bilden kunde jag konstatera att det med största sannolikhet rörde sig om denna växt och dagen efter kunde jag vid besök på växtlokalen bekräfta att det verkligen var källfräne. Det rörde sig om ett mycket välutvecklat bestånd på åtminstone 2 kvadratmeter intill den södra stranden av Bergunda kanal endast ett 20-tal meter från utloppet ur Norra Bergundasjön. Förutom den täta bladmassan fanns där flera stänglar med utslagna blommor och utvecklade frukter. I omgivningen växte bl.a. bredkaveldun och veketåg. Norra Bergundasjön tar emot avloppsvattnet från Växjö och trots att det renas i ett avloppsverk är vattnet i sjön mycket näringsrikt.

Vid sökning i Artportalen ser jag att det inte finns någon observation inlagd från Småland. Däremot finns det livskraftiga bestånd i Uppsala-trakten, i Västsverige och på flera platser i Skåne.

Då jag konsulterar Smålands flora finner jag att det endast finns en säker förekomst angiven för vårt landskap och en mycket gammal sådan vilket styrks av ett belägg i Botaniska museet i Lund. Växten är insamlad 1874 i Hofva källa nära Köksmåla, Misterhults socken, Oskarshamns kommun. Växtplatsen är numera förstörd (Rühling 1997).

Källfräne växer i källor och småbäckar. Det är en sydlig art, som i Sverige nog bara är ursprunglig i Skåne och södra Halland (Smålands flora, 2007).

Källfräne är också en växt som odlas och saluförs under namnet vattenkrasse. Den har en frisk smak av krasse och är i stora delar av världen populär att använda i diverse maträtter som sallader, såser och soppor.

/Uno Pettersson

Vårkällört Montia minor är en sydlig art som, bortsett från en tveksam uppgift från Östergötland, har sin svenska nordgräns i Söderåkra socken i sydostligaste Småland, där den finns på flera lokaler runt Grisbäck och på en lokal vid Järnsida. Eftersom familjens sommarstuga ligger i närheten har jag spanat en hel del efter nya lokaler genom åren, men inte lyckats hitta arten längre norrut. Den 26 maj i år gick jag en sväng på Björkenäs stugområde och fick plötsligt syn på vårkällört i en klippt gräsyta intill en tomt. Jag räknade till 34 plantor och gick vidare mot stranden där midsommarfesten brukar hållas. Även här visade det sig finnas vårkällört, totalt ca 300 plantor. Här vet jag bestämt att jag har letat tidigare utan framgång.

Sporrad av dessa fynd gick jag den 30 maj längs Kalmarsundsleden ytterligare lite längre norrut. 600 m öster om Kärrabo dök vårkällörten upp igen, på ett ställe där jag tidigare bland annat har hittat strandnål Bupleurum tenuissimum. Vårkällörten växte i övergången mellan strandängen och en torr betesmark, mest på en körväg. Jag räknade till 111 plantor. Detta är därmed den nordligaste kända lokalen. Koordinater i RT90 är x: 6249429 y:1516777. Samtliga fynd har rapporterats till Artportalen.

Det bör tilläggas att jag inte hade tid att leta längre norrut och tyvärr är det nog för sent att leta mer i år då vårkällörten vissnar bort tidigt.

/Tomas Burén

Mexikansk chiasalvia har i år, 2017, hittats på två ställen i Småland. Ena fyndet gjordes på kommunens tipp i Vimmerby och det andra på en industritomt i Västervik. På båda ställena förekom icke-blommande plantor och underlaget tydde på inslag av rötslam i jorden, tomat och kapkrusbär fanns i närheten av salvian. Frön av arten säljs i matvarubutikernas hälsokosthyllor och äts troligen mest inblandad i müsli.

Chiasalvian är relativt ny som förvildad i ruderatmiljö. Det var 2014 som den enligt Artportalen först upptäcktes i Bohuslän. Därefter har den hittats i Uppland, Västergötland, Östergötland, Halland, Sörmland, Blekinge, Skåne och Närke och i år således också i Småland.

Hylsnejlika växer i ett rikt bestånd nära Mörtfors i Oskarshamns kommun. Den enda tidigare, genom beläggexemplar säkerställda förekomsten i Småland fanns också inom Oskarshamns kommun, nämligen intill Fårhagsbergets naturreservat väster om Döderhult. Här sågs arten 1997 och 1998 intill en nyuppförd dammlucka och det är rimligt att tro att arten kom in i samband med betongarbeten där.

Förekomsten vid Mörtfors upptäcktes 2015 av Kristina Nilsson i samband med ett floraväktarbesök för att kontrollera skogsklocka Campanula cervicaria. Växtplatsen för hylsnejlika har passerats av botanister många gånger tidigare utan att den upptäckts. Växten är dock ganska svår att få syn på, och vi känner från Öland att den vissa år uppträder mycket rikligt för att sedan lysa med sin frånvaro under flera år. I år kunde antalet exemplar uppskattas till ca 250. Hur hylsnejlikan kommit dit och hur länge den funnits där vet vi ej.

Vid Biologiska sällskapets i Oskarshamn exkursion till Strömsrum 2017-08-10 besökte vi även Kronobäcks kyrkoruin vid Mönsterås. Här fanns ett 20-tal exemplar av hylsnejlika på ett murkrön och på marken nedanför. Muren täcks av mattor av vit fetknopp och man kan förmoda att fetknoppen hämtats från Öland och att hylsnejlikan följt med därifrån.

/Åke Rühling

Vid Biologiska sällskapets i Oskarshamn exkursion till Källarholmen norr om Mönsterås den 6 september 2015 hittade vi läkemalva Althaea officinalis i en vasskant.

Arten är tidigare funnen på några ställen i Småland, i samtliga fall i anslutning till tippar eller som tydligt kvarstående eller spridd från odling. Det första verifierade fyndet i landskapet är från Alvesta 1994. Från ruderatmiljöer finns den senare rapporterad från Hultsfreds, Kalmar, Jönköpings och Oskarshamns kommuner.

Läkemalva förekommer i en stor del av Europa och når upp till Danmark. Inom detta område är den på sina spontana lokaler bunden till våt, näringsrik och gärna salthaltig mark, som vasstränder och diken. Det intressanta med förekomsten från stranden innanför Källarholmen är att där växte läkemalvan just på sådan mark.

/Åka Rühling