Två gånger om året ger föreningen ut tidskriften Parnassia. Vi lägger upp tidningen som en pdf på vår hemsida efter två år och nu finns nummerna fram till och med 2023 uppladdade.
Har du gjort något växtfynd i år som betytt något särskilt för dig? Vi vill gärna veta! Dels kan vi lägga en liten blänkare om det i Parnassia, och dels kan vi skriva en notis här på hemsidan.
Den 12 till 14 september genomförde föreningen ett floraväktarläger där vi utgick från First Camps stugby i Hökensås. Vi var sju deltagare som deltog hela helgen och en deltagare som anslöt under lördagen.
Fokus under lägret var att besöka så många mellanlummer- och cypresslummerlokaler som möjligt. Dessutom betade vi av några lokaler med ryl, strandlummer, slåttergubbe, lungrot och mosippa.
Redan fredag förmiddag var ett gäng på plats och kunde checka in i våra stugor för att sedan ge sig iväg ut i den mäktiga naturen i Hökensås.
Totalt under helgen besökte vi 116 lokaler och kunde räkna in 5029 skott mellanlummer och 1380 skott cypresslummer. Dessvärre var det ej återfynd på 44 lokaler. Läs mer i tidningen Parnassia när den kommer!
Vi i föreningen vill rikta ett stort tack till alla som deltog – från Skåne i söder till Örebro i norr! Ett extra TACK till floraväktarsamordnare Sofia Lund som deltog i lägret och som gjorde ett stort arbete med att få ordning på alla rapporter. Hon har arkiverat några lokaler, förbättrat koordinater på många och gjort en del nya lokaler av dellokaler och av helt nya fynd. Nu bör det vara lättare för kommande floraväktare i området. Tack Sofia!
Lördagen 9 augusti bjuder föreningen Smålands Flora in till årsmöte. Denna gång i Korrö hantverksby vid Ronnebyån i Tingsryds kommun. Vi samlas vid restaurangen klockan 10 då det blir ankomstfika och därefter tar årsmötet vid. Efter årsmötet går vi en tur i det närliggande naturreservatet med sina ryggar, kullar, terrasser och sänkor. Efter lunch besöker vi Flåboda grustag där den stora attraktionen är glimmerört. Där finns också dvärglin, pysslingtåg och andra för denna miljö typiska arter. Inte långt därifrån ligger Flåboda backe som blir vårt nästa mål.
Anmälan görs till Uno Pettersson senast 2 augusti. Meddela om du behöver specialkost.
Vägbeskrivning med Google Maps
Följ vägen till parkeringen och gå sedan fram till restaurangen.
Glimmerört på bilden ovan. Foto Ingela Carlström.
Helgen den 12–14 september bjuder vi in till floraväktarläger. Vi kommer att utgå från First Camp Hökensås och främst koncentrera oss på cypresslummer och mellanlummer.
Föreningen står för boende och reseersättning för resor under lägret.
Du står för resan dit och mat på plats och i fält.
Du tar med egna lakan och handdukar.
Du behöver ha egen bil eller någon du kan åka med då vi inte kommer att hyra några bilar. Vi parar ihop dem som inte har bil med dem som har bil.
Prelimärt samlas vi efter lunch på fredag för en första mindre floraväktarinsats under eftermiddagen. Vi floraväktar sedan hela lördagen och söndag förmiddag.
Vi bor i stugor på First Camp Hökensås. Varje stuga har två sovrum, litet kök och dusch/wc. Vi har tillgång till ett grupprum där vi kan samlas allihop.
Restaurang finns på området och där kan man äta både frukost, lunch och middag.
Vi har begränsat antal platser. Även floraväktare från andra botaniska föreningar är välkomna, men du som är medlem i Föreningen Smålands flora eller är van floraväktare har förtur.
Du som anmäler dig behöver alltså ha floraväktat tidigare.
Har du några frågor är du välkommen att höra av dig till Ingela Carlström, ingela.carlstrom@live.se eller Margareta Edqvist, margareta@edqvist@telia.com
Anmäl dig till floraväktarlägret
Området kring Hökensås har väldigt många lokaler med cypresslummer och mellanlummer som inte floraväktats på många år. Därför kommer vi att fokusera på dem.
Björn Nordzell har skrivit en artikel i Svensk Botanisk Tidskrift där han beskriver vilka karaktärer man kan titta på för att vara säker vid artbestämning. Han skriver bland annat:
”Mellanlummer har uppkommit som en hybridisering mellan platt- och cypresslummer. Därför är många av mellanlummerns karaktärer intermediära. ”
”En detalj i strukturen som är viktig för artbestämningen är de små sidobladen på skottundersidan som även kan användas då man enbart har tillgång till en av arterna.”
Vi kommer att använda oss av artikeln som hjälp under floraväktarlägret.
Lördagen den 8 juni bjuder Föreningen Smålands Flora in till årsmöte. Denna gång blir det till ”Smålands trädgård” och socknarna Skirö, Stenberga och Virserum i Vetlandatrakten.
Årsmötet hålls i Virserums gamla IOGT-lokal och börjar klockan 10.00.
Adress: Storgatan 72, Virserum (se även karta nedan)
Anmäl dig till ingela.carlstrom@live.se senast 1 juni.
Föreningen bjuder på fika vid ankomsten och lunch. Meddela om du behöver specialkost. Ta med fika till eftermiddagen.
Efter mötet gör vi en utflykt till Virserumstrakten och besöker torrängslokaler. Här bjuds vi på arter som flentimotej och backstarr.
Lunch äter vi på anrika Wallby Säteri i Skirö. De är kända för sin goda mat med lokala råvaror och för sin unika miljö.
På eftermiddagen besöker vi Stenberga. Där tar Roger Karlsson med oss ut i de sedan 25 år restaurerade naturbetesmarkerna i Boda. Här möter vi mängder av jungfrulin, solvända och även spindelört. Vi avslutar med ett besök i Blåsmålen, där trollsmultron och vippärt blommar.
Karta över exkursionsområdena finns nedan.
Den 16 juni är det dags för De vilda blommornas dag. Du följer väl med ut i naturen?
Vill du följa med på en vandring hittar du alla evenemang på hemsidan för De vilda blommornas dag.
Är du ledare får du gärna göra reklam för vår förening. Vi har gjort en liten flyer som du kan dela ut.
Årets växter 2024 är backklöver, Trifolium montanum, och brunklöver, T. spadiceum.
Backklöver är betydligt vanligare än brunklöver i Småland. Sedan år 2000 har endast fyra fynd av brunklöver rapporterats in på Artportalen medan backklöver har betydligt fler.
Backklöver har gulvita blommor. Dess tretaliga blad har avlånga, spetsiga småblad med vasst, finsågade kanter.
I Smålands Flora kan man läsa följande om backklöver:
”Backklöver växer på torr, väldränerad, basrik jord. Arten är ganska starkt bunden till örtrika torrängar i sydläge på grusåsar, grusbackar och moränslänter. Den har där ofta sällskap med solvända Helianthemum nummularium, backsmörblomma Ranunculus polyanthemos, ängshavre Helictotrichon pratense och flentimotej Phleum phleoides. Backklöver är en god indikator på tidigare slåttermark. Den är konkurrenskänslig och minskar på grund av igenväxning.”
Brunklöver har små, gula blommor som bildar tätt sittande huvuden. Bladen är tretaliga och har småblad som är ovala till äggrunda. Brunklöver trivs på torra gräsmarker, vägrenar, och andra soliga platser.
I Smålands Flora står det bland annat:
Brunklöver finns i Sverige huvudsakligen i norra Svealand och södra Norrland. Den anses ha kommit till landet österifrån på 1600- och 1700-talen. I Småland har arten av allt att döma kommit in ännu senare, under 1800-talets senare och 1900-talets första del. Troligen har den spritts med vallfrö
Inte långt från Fredsstenen i Brömsebro ligger det pittoreska Brömsehus där vi höll årets årsmöte. Platsen ligger i Torsås kommun, Söderåkra socken, inte många meter från gränsen till Blekinge län.
Inför årsmötet hade två styrelseledamöter avböjt omval; Per Darell och Eric Lundén. Glädjande nog kunde tre nya ledamöter väljas in i styrelsen: Pontus Axén, Kalmar, Roger Karlsson, Stenberga och Martin Sjödahl, Alvesta. Tomas Burén omvaldes som ordförande.
Årsmötesförhandlingarna klarades av på relativt kort tid och efter gott fika kunde vi alla ivrigt ge oss ut på en förmiddagsexkursion under ledning av Tomas Burén och Åke Widgren.
Första stoppet var ett gammalt grustag vid Yttra Appleryd. Här fick vi se åtta björnbärsarter; sötbjörnbär, skogsbjörnbär, raspbjörnbär, spetsbjörnbär, hasselbjörnbär, hårbjörnbär, blekingebjörnbär och polabiskt björnbär. De två sistnämnda har mycket begränsad utbredning i Småland så de lockade förstås till mer noggrann granskning av oss. Grustaget bjöd på en del andra spännande arter också och vi såg bland annat hjärtstilla, vittåtel och spenslig ullört.
Självklart ville vi alla se Fredsstenen på fredsholmen i Brömsebäcken, så där stannade vi till och kände historiens vingslag och tittade dessutom på kösa som växte i en åkerkant.
Den trevliga lunchen bestod av antingen kroppkakor eller stekt spätta och därpå följande efterrätt.
Efter lunch tog guiderna Åke och Tomas med oss till Järnsida badplats där vi gjorde ett kort stopp för att titta på den i Småland ovanliga sodaörten. Sedan gick färden vidare till riktigt fina strandängar norr om Skäppevik som är Smålands enda kända lokal för bäckmärke. Vi såg massvis med strandnål, och Åke Widgren och Ulla-Britt Andersson lyckades fiska upp enstaka rödsäv och dvärgsäv till allas vår glädje.
Under promenaden till strandängarna såg vi luddbjörnbär på flera ställen. Luddbjörnbär är vanligt inom ett litet område i Smålands sydostligaste hörn.
Det blev som vanligt en mycket trevlig dag som ramades in av fint sensommarväder, trevliga botanister och mycket kunskap som generöst förmedlades. Tack Åke och Tomas som ordnat programmet för dagen!
Den 13 september fick jag ett meddelande från min vän Tomas Lundqvist tillsammans med en bild på en växt som han hade påträffat i utloppet ur Norra Bergundasjön. Han misstänkte att det rörde sig om källfräne Nasturtium officinale. Med hjälp av bilden kunde jag konstatera att det med största sannolikhet rörde sig om denna växt och dagen efter kunde jag vid besök på växtlokalen bekräfta att det verkligen var källfräne. Det rörde sig om ett mycket välutvecklat bestånd på åtminstone 2 kvadratmeter intill den södra stranden av Bergunda kanal endast ett 20-tal meter från utloppet ur Norra Bergundasjön. Förutom den täta bladmassan fanns där flera stänglar med utslagna blommor och utvecklade frukter. I omgivningen växte bl.a. bredkaveldun och veketåg. Norra Bergundasjön tar emot avloppsvattnet från Växjö och trots att det renas i ett avloppsverk är vattnet i sjön mycket näringsrikt.
Vid sökning i Artportalen ser jag att det inte finns någon observation inlagd från Småland. Däremot finns det livskraftiga bestånd i Uppsala-trakten, i Västsverige och på flera platser i Skåne.
Då jag konsulterar Smålands flora finner jag att det endast finns en säker förekomst angiven för vårt landskap och en mycket gammal sådan vilket styrks av ett belägg i Botaniska museet i Lund. Växten är insamlad 1874 i Hofva källa nära Köksmåla, Misterhults socken, Oskarshamns kommun. Växtplatsen är numera förstörd (Rühling 1997).
Källfräne växer i källor och småbäckar. Det är en sydlig art, som i Sverige nog bara är ursprunglig i Skåne och södra Halland (Smålands flora, 2007).
Källfräne är också en växt som odlas och saluförs under namnet vattenkrasse. Den har en frisk smak av krasse och är i stora delar av världen populär att använda i diverse maträtter som sallader, såser och soppor.
/Uno Pettersson
Vårkällört Montia minor är en sydlig art som, bortsett från en tveksam uppgift från Östergötland, har sin svenska nordgräns i Söderåkra socken i sydostligaste Småland, där den finns på flera lokaler runt Grisbäck och på en lokal vid Järnsida. Eftersom familjens sommarstuga ligger i närheten har jag spanat en hel del efter nya lokaler genom åren, men inte lyckats hitta arten längre norrut. Den 26 maj i år gick jag en sväng på Björkenäs stugområde och fick plötsligt syn på vårkällört i en klippt gräsyta intill en tomt. Jag räknade till 34 plantor och gick vidare mot stranden där midsommarfesten brukar hållas. Även här visade det sig finnas vårkällört, totalt ca 300 plantor. Här vet jag bestämt att jag har letat tidigare utan framgång.
Sporrad av dessa fynd gick jag den 30 maj längs Kalmarsundsleden ytterligare lite längre norrut. 600 m öster om Kärrabo dök vårkällörten upp igen, på ett ställe där jag tidigare bland annat har hittat strandnål Bupleurum tenuissimum. Vårkällörten växte i övergången mellan strandängen och en torr betesmark, mest på en körväg. Jag räknade till 111 plantor. Detta är därmed den nordligaste kända lokalen. Koordinater i RT90 är x: 6249429 y:1516777. Samtliga fynd har rapporterats till Artportalen.
Det bör tilläggas att jag inte hade tid att leta längre norrut och tyvärr är det nog för sent att leta mer i år då vårkällörten vissnar bort tidigt.
/Tomas Burén
Smålands flora 